Miljö- och energidepartementet arbetar med en proposition till riksdagen om ändringar i finansieringssystemet för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet. En del av underlaget för propositionen är den utredning som Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, Riksgälden och Kärnavfallsfonden redovisade juni 2013, med förslag om en betydande revidering av nuvarande lagstiftning. Ändringar i lagstiftningen behövs även för att åter göra det möjligt för miljöorganisationer att kunna arbeta med medel från Kärnavfallsfonden.
Den 5 juni 2013 lämnade Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, in slutrapporten på en utredning som SSM genomfört tillsammans med Riksgälden och Kärnavfallsfonden sedan hösten 2011. Utredningen handlade om finansieringssystemet för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet, d.v.s. slutförvaring av radioaktivt avfall och rivning av reaktorer. Myndigheten föreslog en att en betydande revidering av den nuvarande finansieringslagstiftningen. Den 18 september samma år skickade Miljö- och energidepartementet ut myndighetens slutrapport på remiss och den 31 januari 2014 kom remissvaren in. Sedan dess har departementet arbetat på en proposition till riksdagen om lagändringarna. Arbetet har dragit ut på tiden och nu planeras en proposition att skickas till riksdagen våren 2017.
Ett resultat av den försenade propositionen är att möjligheten för miljöorganisationer att erhålla medel ur kärnavfallsfonden blir stark begränsat under 2017. När ändringarna i lagen och förordningen som behövs för att modernisera systemet börjar gälla, förhoppningsvis den 1 januari 2018, blir det åter möjligt för miljöorganisationer att kunna arbeta med fondmedel.
I övrigt är huvudtanken med utredarnas förslag är att kärnavfallsavgiften och de säkerheter som ställs för det som inte är inbetalt i Kärnavfallsfonden samt för oförväntade utgifter, ska beräknas utgående från ett balansräkningssystem och en i förväg fastställd kurva med förväntad avkastning på fondmedlen. Detta tycker MKG och Naturskyddsföringen är bra. Detta system skulle innebära att avgiften skulle behöva höjas av rent finansiella skäl.
Vad som är mindre bra är att SSM i rapporten lägger fram tre detaljerade förslag vars huvudsakliga avsikt är att hålla ner avgiften, d.v.s. ge kraftindustrin lägre kostnader. Men inte minska statens finansiella risk, som var utredningens syfte, utan tvärtom öka den. SSM föreslår bland annat att den driftstid för reaktorerna som ska användas i beräkningarna ska ökas från 40 till 50 år. Dessutom föreslås att fondmedlen ska kunna placeras i mer riskabla aktier. Föreningarna motsätter sig dessa ändringar.
Under hösten har regeringen bett SSM att åter förklara varför det är bra att räkna på en driftstid på 50 år för kärnkraftsreaktorerna när flera av den nu läggs ner. SSM svarade att eftersom reaktorägarna räknar med en driftstid på 60 år är så går det att räkna med minst 50 år. Detta innebär att SSM inte tar hänsyn att energikommissionen har presenterat ett mål att all eltillförsel i Sverige ska vara förnybar till 2040. Nedan finns en länk till en separat nyhet om SSM:s yttrande.
Länkar:
Tidigare nyheter på MKG:s hemsida:
Naturskyddsföreningen och MKG varnar för högre finansiella risker för staten, 140131 >>
SSM:s utredning föreslår otillräcklig höjning av kärnavfallsavgiften, 130605 >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
